Trångt i boet - Etwas eng im Nest

För två veckor sedan tänkte jag flytta en thuja som är planterad i kruka bakom huset.
Den fanns framför huset och fick för mycket solsken. Det vill säga att jag skulle aldrig glömma att vattna den annars fanns risken att den torkar ut och dör.
Jag lyfte upp hela krukan och bar den till ruinen, satte ner den där den skulle vara och hämtade vattenslangen. Jag duschade av hela thujan och plötsligen flög en liten fågel ut ur busken. Var kom den så snabbt ifrån tänkte jag medan jag fortsatte duscha busken. Och sedan flög tanken i mig att fågeln måste ha funnits redan i thujan medan jag släpade den bakom huset. Jag kikade in mellan grenarna och se där!
Ett fågelbo med 5 söta ägg fanns i den. Jag hade hunnit duscha även dem med kallt vatten. Usch vad jag började må illa, hade jag nu tagit livet av dem okläckta äggen?
Försiktigt bar jag hela krukan tillbaka och placerade den där den fanns förr, fast nup å två tjocka trädstubbar som jag satt ovanpå varandra för att bygga på höjden.
Sedan lindade jag in thujan med stormaskigt hönsnät så varken min eller grannarnas katt kan komma åt boet.
Ni kan tänker er hur ängslig jag var om fågelmamman skulle leta rätt på boet igen och hitta tillbaka. Och på kvällen när jag för första gången vågade mig ditt igen kunde jag med lättnad se lilla mamman ruva på äggen igen.
Sedan ungefär en vecka har äggen kläckts och varje dag kan jag se dessa 5 fjuniga små varelser växa. Jag har alltid tyckt om fåglar, men skulle aldrig i livet ha en inspärrad i bur. Jag kan inte ens se på en papegoja eller kanariefågel som är i fångenskap utan att blir våldsam ledsen.