måndag 22 februari 2010

Almsjukan - Ulmensterben


Jag tycker verkligen om träd och är sjukligt förälskad i stora, gamla sådana.
När jag köpte mitt hus fanns det flera jättestora almar och bokar på tomten.
Bokarna finns kvar, men almarna kastade tjocka grenar ....även på helt vindstilla soliga dagar, jag började undra om det är mig de menar...om det är nåt onaturligt naturligt som jag blundar för....och så kom höststormarna Gudrun och Per....
och almarna föll och fälldes.
Jag var jätte ledsen när mina träd dog, det var ju de som gjorde att jag köpte huset....
RUCKLET.... som skrek efter renovering.....huset är renoverat och om och tillbyggd numera.
Bokarna finns kvar, de har överlevt första och andra världskriget och kommer troligen att överleva även lilla mig. Hoppet finns. ;O)

Bilden av den fällda almen jag visar idag är tagen ikväll.
I grannbyn Västra Torp fanns denna jocka almen fram tills idag, vid varje kuling eller höststorm kastade den ett flertal tjocka grenar som blockerade vägen.....varje gång blev jag våldsam ledsen, tänkte att ännu en vän håller på att tina bort....
Imorse när jag kravlade mig (eller bilen mig?) igenom nattens snödrivorna
så kom jag till granbyn...och fick tvärbromsa, där var almen....
min tjocka gamle vän.....fälld...nersågad i 3 meters bitar....
Usch, ser ni hur urholkad den nedersta delen var????? Det behövdes inte mycket och hela tjocka trädet hade kunnat lägga sig över vem som helst och förinta den i ett naffs! Men det gjorde inte almen ....den skrek bara på hjälp.... Hjälpen heter STIGA
kanske? Hoppas att man tar all ved till vara och låter trädet värma en stuga i byn.

Mein Freund der Baum ist tot. Er starb im Abendrot....Nun gibt es kaum noch alte Ulmen, hier sind in den letzten 10 Jahren fast alle gestorben.
Das macht mich sehr traurig denn ich finde diese dicken, alten Bäume geben Dörfern erst ihren Charakter.

7 kommentarer:

Anelias hantverk sa...

Så fint du skriver om de en gång så ståtliga träden! Men så skönt att få lägga sig när det ändå är så sjukt inuti.
Ha en bra dag!

Cilla sa...

Visst är det vackert med stora maffiga träd. Det är alltid trist att behöva fälla stora sådana. Vi har fått göra så på mitt föräldrarhem och det svider i hjärtat. Men nu har min far satt nya bokar och lönnar istället.

♥Cilla

Bea sa...

Jag förstår dig, gamla träd är något alldeles särskilt och jag påminns om den dag när vårt äppelträd blåste omkull, visserligen skadat, men det blir så tomt, bart och skanaden förstås.
Hoppas ditt räd kan fyllas med ett nytt ;)
Kram /Bea

Dagmar Grau sa...

ich habe gestern auch die ersten Schneeglöckchen in meinem Garten entdeckt und auch die ersten Winterlinge machen sich auf zum Frühlingsgruß.

Bei uns ist auch noch Baumfällzeit angesagt, aber später gibt das Holz auch warm und es werden neue Bäume gepflanzt für die Nachwelt.

Schön, dass der Sohnemann da ist. Wann ist denn soviel Zeit für all die schönen Dinge? Aber ich hab auch einen Frühlingshasen genäht, sobald ich ein schönes Bild habe schick ich es auf den Weg nach Schweden. Lieber Gruß aus dem sonnigen aber noch mit Restschnee behafteten Schwabenland.

Monica sa...

Oj, oj, oj det ser ju väldigt sjukt ut det trädet! Kanske var det lika bra att såga ner innan det "kastade" sina grenar på någon som blev skadad....Dock ser det väldigt häftigt ut med den ihåliga stammen :)
Tjingeling
Monica

NataljaOblonskaja sa...

Jag har en alm i trädgården och det är rena mardrömmen när jag tänker på att den kan drabbas när som helst av almsjukan och dö. Usch, det är hemskt när man måste ta ner stora ståtlig träd, inte alls roligt.
//Camilla

Wienermädel + Co sa...

Leider auch bei uns und man weiss nicht, warum.

Schade um die schönen alten Bäume.

Liebe Grüsse