måndag 19 januari 2009

Jag älskar att gräva, och inte bara i jorden...orden...

Man kan resa på semester, flytta...men platserna man vistas på - den lilla stunden som är oss förunnad här på jorden, just den platsen har en lång historia.
Jag har rötterna i ett annat land, och har grävd ner dem här i den underbara skånska myllan bara för ett par år sedan....och jag stormtrivs.
Här är lungt, det finns närheten till kontinenten och dess pulserande liv..., befolkningen är trevlig och rolig, och så finns det människor här jag tycker om och dem som tycker om mig....
Men jag ville ju veta om de som vistades just här, där jag bor, innan jag dök upp på tapeten. På just denna ljuvliga täppan.
Och tänk er....för drygt ett år sedan ringde telefonen ....en lite skör men trevlig röst började presentera sig, en äldre herre, f.d. skollärare och rektor...som bodde hela sitt liv på Slätten undrade vem som bor just nu på...och så rabblade han fram fastighetsbetäckningen på mitt hus.
Normaltvis blockar jag av alla frågor av obekanta människor som bara ringa på....men denne herren lät så åtrolig seriös och kunnig...och trevlig ...och tillräcklig gammal för att såpa bort alla mina farhågor.
När han sedan frågade om jag kan tänker mig att han kommer förbi på ett litet besök smälte jag bara bort....ahhhhhhh...han visste mycket om marken jag äger....och kanske också vilka öden som utspelade sig just här.
Vi bestämnde att han skulle komma dagen därpå, en fredag kväll....det var i Advent ...det kommer jag ihåg för att jag hade bakat "Plätzchen" tyska små julkakor.
Jag skyndade hem fråm jobbet den dagen, eldade i kaminen, satte på kaffebryggaren och så hördes knackningen på dörren......(jag har ingen ringklocka)....och så kom rektorn på besök, han som visste mycket om landsbygden och mitt lilla paradis.
Bilderna jag visar här är tagna 1956.
Rektorn hade ett fotoalbum med sig som han lånade av en gammal dam som bodde i mitt hus på 50talet. Vi hade en trevlig kväll där han berättade mycket om byn och huset här......och jag fick insyn i mitt paradisets förflutna.
Vi skildes åt med vissheten om att vi möts igen, där han återkommer med just den damen som ägde fotoalbummet han lånade för att visa mig och jag scannade av bilderna....
HISTORIEN FORTSÄTTER
Hälsningar,
Petra







Ich liebe es zu graben und zu spielen...und nicht nur in der Erde und mit Worten....

5 kommentarer:

Annika Christensen sa...

Grattis till din nya blogg Petra.
Här kommer det nog snart att explodera av ideér.
Fint med bildspelet.
Ha det gott
Annika

Linda Lunda sa...

Grattis till den nya bloggen!
Det skall bli så spännande att följa den!
Linda

Anonym sa...

fantastiskt att du fick ett sådant roligt samtal och att han sen kom på besök!! Roligt att få veta historien om sin lya!
Vad tyckte han om allt du gjort i huset?
//Katti

Lapplisor sa...

Hej Petra ...Grattis till din nya inredning här :-))
jaja, ich hatte Dich bereits gefunden,doch hat mein Inet noch seine Mucken gehabt - heute konnte mein Mann alles gewohnt ans Laufen bringen - und - da bin ich *lach*
Deine Historie um Dein Haus, klingt sehr interessant, und ich freue mich auf Deine Fortsetzung, und die alten Bilder davon ...
unsere Stuga ist von 1949, und auch von ihr habe ich immer gerne den Erzählungen gelauscht ...die vor 1984 lagen.
und jetzt werde ich Dich gleich " ordentlich " verlinken :-)
♥☼♥Barbara♥☼♥

Stina sa...

Hej vännen! Tack för besöket i bloggen.:-)

Vilken trevlig läsning.

Jag har bott i Skåne. I Hammenhög och i Simrishamn.:-) Kram Stina